Statsmakt

Nu behandlade vi William T. Cavanaugh, som verkar vara en sort av kristen anarkist.  Hans samhällssyn är väldigt mot statsmakt.

Cavanaugh talar om troende människor som Kristi kropp, som enas vid nattvarden.  Kristi kropp är alltså nånting globalt över statsgränser. Stater vill däremot bilda en egen kropp (”falskt kropp” enligt Cavanaugh), gemensam enhet bland medborgare. Kroppen är helt annorlunda än Kristi kropp: den hålls inte ihop pga kärlek utan pga tvång. Medborgarna är tvungna att vara med i kroppen (t.ex. betala skatt, lyda lag, värnplikt), annars får man sanktioner. Cavanaugh säger att världslig makt har skapat begreppen egendom och individualism. Genom egendom blir man bunden till samhället. Välmående är frihet och själva staten är frihet och ordning mot våldstillstånd, anarki.

Cavanaugh kritiserar den gamla tanken att religionskrigen under 1500- och 1600-talet ledde till sekulära stater. Moderna staterna skulle ha uppkommit från behovet att hålla fred mellan olika religiösa kretsar. Cavanaugh säger att formning av moderna stater hade börjat redan tidigare och religionskrigen var huvudsakligen maktpolitik mellan dessa stater. Han säger också att reformation hände där var katolska kyrkan inte redan hade accepterad faktumet att den inte längre är den högsta makten. Vi hade också en kort diskussion om ifall Luthers tvåregimentslära skapade sekulära stater. Det var säkert inte Luthers mening men den gav förutsättningar för det.

Det moderna begreppet religion uppkom samtidigt med staterna. Cavanaugh skriver att meningen med begreppet var att göra religion en privatsak. Då stör inte religion statsmakten. Cavanaugh nämner också samhällsfilosofer John Locke och Thomas Hobbes och deras åsikter om religion.

Statens uppgift är att upprätthålla samhällskontrakt, se till att ordningen hålls. Enligt Cavanaugh kan staten inte rädda oss, eftersom den vill att folket består av enskilda individer och deras relation till staten, inte av människor och deras relation till varandra. Individer är inte lika farliga som massor. 

Cavanaughs text slutar med en deskription av nattvard. Under den blir alla kristna – oberoende av kön, ras, klass – lika med varandra. Här finns det en treenighetsmodell, olika blir lika. Detta kan inte staten erbjuda sitt folk. Dagens kristna växer in till samhällets individualism och har därför börjat tappa gemenskapen. Tron har blivit en privat sak och de troende agerar bara i förhållandet till Gud, inte med varandra.

Statskyrkan eller folkkyrkan har problem. Den borde hålla med och stöda staten, men samtidigt vara kristet. Om kyrkan ger bort sin ställning, tappar den mycket pengar och verksamhet hamnas skäras. Troligtvis i Finland problemet slösar sig själv när antalet av kyrkan medlemmar minskar tillräckligt.