Stanley Hauerwas bok 'The Peaceable Kingdom', kapitel I & II

Detta är ett försök. Ett försök att hinna klara mig denna kurs. Jag har prioriserat andra studier och saker före den här kursen och nu har jag brottom. Men vi ska se, om jag faktiskt lyckas.

Jag gillar när Hauerwas börjar sin bok genom att kommentera att när vi talar om kristen etik, kan vi inte vara objektiva. Han erkänner genast att han är kristen och representerar ett kristet tankesätt. I början, känns hans sätt att skriva tungt. Han plockar upp andras tankar och kommenterar de samt sedan sammanfattar egna idéer kring ämnet. 

I första kapitlet Christian Ethics in a Fragmented and Violent World, talar han om hur människor strävar efter absoluta sanningar nuförtiden. Idag finns ofattbart många etiska ideologier, religiösa krätser osv, vilka alla har sina egna etiska tolkningar. Jag går (nästan) varje dag till föreläsningar förbi nån ”parantola Zenilä”, som reklamerar att därifrån hittar man frid och välmående genom änglar, meditation, energiarbete och tarot-kort.... Varför människor inte vänder sig till kyrkan? Kristendom erbjuder också frihet samt allt annat kiva.

Hauerwas kritiserar dagens pluralism i etik, eftersom var och en kan välja sina egna etiska regler enligt det vad känns bäst. Jag har svårt att kommentera till det, eftersom jag stöder ekumenik och där måste man redan acceptera att det finns olika etiska uppfattningar. Frågan är, vad i kristen etik är sådant som man kan inte lämna bort? Och var går överhuvudtaket gränsen när ens handlingar inte är mera kristna?

Religion har tappat sin ställning som absolut sanning, säger Hauerwas, och därför har den blivit en privat sak. Civil religion har ersatt kristendom i USA var staten och ”God bless America” –patriotisk ideologi har sanningen nuförtiden. I Finland troligtvis kommer vi aldrig lika långt men sekularisering har vunnit redan.

 

Andra kapitlet A Qualified Ethic: The Narrative Character of Christian Ethics handlar bl.a. om regler och skyldigheter, vilka finns fast människan vill tänka att han är fri.  Regler har också blivit lika flytande som etik, eftersom regler går oftast hand i hand med etik. Där finns ändå oskrivna moraliska regler och skyldigheter – även bland anarkister. Människan drar alltid gränser vad är ok att göra och vad är inte. 

Regler är bra att ha. Jag är fan av regler och kanske därför studerar dogmatik. Platon och Aristoteles sade att regler leder till bättre värld, det vet jag inte men de åtminstone gör andras liv lättare när ingen kommer borde komma och knivhugga dig på gågatan för skojs skull. Regler skyddar nämligen samhället. Ganska luthersk tanke, men därför har vi t.ex. de tio budorden: synd förorsakar ond. 

 Först efter regler kommer vi till kapitlets rubrik. Hauerwas anfaller mot August Comtes tanke att dagens värld har kommit så långt att vi inte behöver numera berättelser för att klara saker, vetenskap skötar det. Hauerwas säger att klart det behöver vi de! Vilken annat skulle vara bättre sätt att beskriva Gud och vad har Han gjort? Hauerwas också påpekar att Comte hamnar att berätta en berättelse i sin påstående. Hela vår världsbild är egentligen summan av olika berättelser: vad har vi och andra människor gjort. Historia är berättelser kring händelser som har hänt tidigare. Även vetenskapliga förklaringar är oftast berättelser. Berättelser är lättare att minnas och föras vidare än kall fakta. Hauerwas avslutar kapitlet med beskrivning om att vi måste lära oss att vara syndare, vilken är bekant oss från tidigare texter.