Det var det!

Mina prestationer:

• Stanley Hauerwas - The Peaceable Kingdom: 12p
• Hauerwas föreläsning om Bonhoeffer: 5p
• Radioprogram om Augustinus Guds stad: 4p
• Radioprogram om politisk teologi: 4p
• William Cavanaugh - Being Consumed: 5p
• Rowan Williams - Why Study the Past?: 9p
• artikel om Karl Barth: 1p

= 40p

Tack för väldigt givande kurs! Synd att vi inte hade mera föreläsningar. Jag sku ha velat höra om feministisk teologi (tydligen fanns det artiklar om det) och om s.k. "leftist theology". Jag har ingen aning hur socialismen on kristendomen passar ihop.

Gud jul allihopa!

http://satireandtheology.blogspot.com/2007/12/christmasholiday-season-satire.html

Artikel om Karl Barth ur ‘the Blackwell Companion to Political Theology’

Jag har länge velat bekanta mig närmare med Karl Barths tankar, så jag avslutar kursen med en artikel om honom.

Barth ansåg att teologin är nyttigt i politik, eftersom teologin har och ska ha inverkan till politik. Han delade världen (lite som Luther) till Kyrkan och Staten – Kristen samfund och Civil samfund. Staten lever i nuet och så ska kyrkan göra också och lämna gamla hierarkiska idéer.

Barth var fascinerad hur socialismen strävade efter bättre förhållande till fattiga och arbetsfolket och var störd att kyrkan gjorde det inte. Därför kyrkan ska hoppa med till nuet att den inte blir utanför. Tydligen Barth tyckte socialister så mycket att han inte kunde kritisera kommunismen som hade gjort med fascismen, vilket är intressant eftersom jag ser nog gränsen mellan helt kiva socialismen och icke-kiva kommunismen.

Han betonade väldigt stark Guds ord och hade samma åsikt med Augustinus att man behöver uppenbarelse för att förstå Ordet, eftersom Gud är nånting helt annorlunda som människan kan inte känna till. Gud är egentligen realitet – den enda sannigen. Han är klart det herre över allt skapade och ingenting finns inte utan hans vilja. Denna tanke ledde till lite farlig idén om universal frälsning. Så mycket som jag tycker om Barths idéer, måste jag här vägra. Min frälsningssyn är ganska lutherskt pessimistiskt.

Kyrkan ska vara starkt med i politik, enligt Barth, eftersom kyrkan är kristet, andlig och profetlig och därför känner till Guds ord vilket staten gör inte. Enligt honom det finns en gudomlig auktoritet över båda de två och därför de behöver ingen överhuvud (tydlig anfall mot Hitler) utan de ska ha jämlik broderskap som styr enligt Guds ord. Kyrkan alltså ska kommentera och kritisera statens handlingar och visa exempel av Guds frihet i dyrkan och social delaktighet (vilken jag tolkade socialhjälp). Jag kan bara säga att ifall det sku lyckas, skulle samhället se mycket bättre ut.

Barth alltså ville bygga mera human samhälle i Europa var humanismen var förlorad under det andra världskriget. Hans tankar har en stor brist: hur kan vi veta vem följer och ”hör” Guds ord och agerar enlig det? Tyvärr själviska människor förstör ganska ordentlig Barths utopi.

Why Study the Past? kapitlet 4

Fjärde och det sista kapitlet, History and Renewal: the Records of the Body of Christ, är Williams ekumenisk deklaration. Han är orolig att splittring av kyrkan minskar dens auktoritet samt möjligheter att göra motstånd till sekulära idéer.

Teologi (kyrkohistoria, politisk teologi, etik, osv) är full av fel dömningar oberoende om är vi på protestantiska, katolska eller ortodoxa sidan. ”Dålig historiesyn” minskar äkta värden av det förflutna när historiker, teologer, lekmän sätter historiska skrifter i dagens miljö. Varför de gör så? Eftersom det är lättare samt kanske även stöder deras idéer vilka är då egentligen på fel grunden.

Som sades i första kapitlet, ’Guds stad’ ändrar inte men människornas språk gör det. Williams säger att även människan från 500-talets Antiokia eller 1600-talets Paris skriver samma sak, betyder det inte automatiskt att de menar samma sak. Det är problemet i forskningen – hur ska man tolka källmaterialet och vilken ställning tar man till det.

Kyrkor har alltid varit oroliga om historian. Vad har vi gjort och var det fel? Måste det här ångras? Ju, det är viktigt att kunna ångra sig, lära sig att vara syndare som Hauerwas säger, men det är också viktigt att se eskatologiskt till framtiden: frälsningen och det himmelska riket, vilka är kristnas hopp i denna värld.

Williams säger att kyrkans viktigaste roll är att dyrka Gud och bära denna kyrkans och kristnas tradition med sig från Romarriket till denna dag och vidare. Traditioner är de som gör en kristen kyrka. En av de viktigaste (eller kanske även det viktigaste) tradition är nattvarden som redan Jesus har börjat och kyrkan fortsätter.

Så ’why study the past?’ För att gå till källan och se hur kyrkan skulle kunna vara en fast de finns olika teologiska syner i den.

Why Study the Past? kapitlen 2 & 3

I andra kapitlet, Resident Aliens: the Identity of the Early Church, talar Williams om hur de tidiga kristna identifierade sig i Romarriket.

För romarna var deras imperium hela världen samt den ultimata sanningen och heligheten vilken visades med olika ritualer. Ritualer var deras religion och egentligen den vad vi definierar som religion nuförtiden var helt obekant för dom. Tanken om individuell frälsning var oerhört. De tidiga kristna såg sig själva så annorlunda i Rom att de kallade sig själva för främlingar. De var inte delaktiga i armén eller statsämbeten och slutligen deras passiv motstånd ledde till martyrdom och förföljelser. Jag tänkte inte referera desto vidare Williams beskrivningar.

Däremot undrar jag, skulle jag klara mig som kristen i Romarriket. Tänk hur outsider man egentligen var. Kanske det var lättare att vara så tydligt annorlunda, speciellt när man hade många andra med sig. Idag många kristna känner sig ensamma när de har ingen likadan församlingsgemenskap som de tidiga kristna hade. På andra sidan du blir inte hotad i Åbo pga din tro.

Eller tänk att vara kristen i Åbo ca 700 år sedan. Du hamnar sitta i katolsk mässa var prästen talar bara latin och du förstår ingenting men du måste ändå sitta där. Jag tror att den är värre habitat för kristen tro än nån av de två ovannämnda. Någon skulle kanske säga att de här spekulationerna är onödiga. Helt hur man tycker.

Williams fortsatte till apologeter och kyrkofäder och pointerade ut att från historieskrivning kan vi se att redan den tidiga kyrkan var splittrad. Det fanns inte gemensam teologi eller kanon och därför är den tidiga kyrkan inte en bra förebild för dagens kristendom. Williams är ganska ekumenisk och säger att det behövs gemensamt motstånd för kristna att de sku kunna bli en igen. Han gav exemplar och Nazityskland och apartheids Sydafrika var olika kyrkor satte dogmatiska strider vid sidan och samarbetade för gemensamma mål. Är det faktiskt så att ekumenik finns i martyrskapet? Kyrkor borde våga vara annorlunda än sekulära staten, även om leder igen till alienation från samhället. Då skulle kanske ekumenismen öka.

Grace Alone: Continuity and Novelty in the Reformation Era, kapitel tre, handlar om reformationen som man kan säkert gissa från namnet.

Reformation var både teologisk och politisk rörelse, som alla säkert redan visste. Jag anser att kyrkan hade tagit Romarrikets ställning som européernas fattning av värld, den heliga sannigen över feodala riken. Stackars människor när deras världsbild gick sönder när kyrkan splittrades. Kan man skylda på Augustinus ’Guds stad’ idé? Kanske, fast den gjorde tydlig skillnad mellan det världsliga och det himmelska.

Det fanns nog många orsaker till reformationen och Williams åsikt är att den var både bra och dålig händelse. Reformationen gjorde många viktiga förnyelser till kyrkan som hade börjat glömma sin andliga ställning. En av viktigaste var folkspråket och allas möjlighet att bekanta sig med Gud utan att kunna latin.
Under 1500-talet hade Europas politiska läge ändrats och nationalstaterna hade börjat tävla om politisk makt med kyrkan. Reformationen blev slutligen en medveten avvikelse från den universella och gemensamma kyrkan samt stadsmakten, vilken ledde till det att man hamnade definiera kyrkans betydelse och politisk ställning på nytt.

Jag anser att reformationen var en bra sak även om vi tappade möjlighet till gemensam kristen kyrka. Vad är då kyrkans betydelse/ställning idag? Kyrkan borde inte vara med i politik, men vara politisk. Kyrkan skulle kunna vara den moraliska rösten som kritiserar/stöder statens beslut. Det finska systemet att staten sköter om skolning och hälsovård fungerar väldigt bra, kyrkan har nu sin roll i dom också vilken räcker helt bra. Däremot den lutherska kyrkan håller på att tappa sin ställning som gemenskap och mot det måste kyrkan bearbeta mera. Men hur? Jag erkänner att jag har inte svar på det.

Rowan Williams bok 'Why Study the Past?' kapitel 1

Jag valde denna bok delvis eftersom jag har imorgon tent om historieteorier. Canterburys ärkebiskop Rowan Williams binder teologi och historia ihop, vilken jag befinner intressant. Jag börjar med att definiera kort vad är det förflutna, historia. Historia är samtidigt sanning och historikernas produktion. Det finns historisk fakta som inte ändrar, t.ex. slaget vid Hastings skedde 1066, men sen historiker samlar de fakta som de tycker att är relevant och skriver historia från visst synvinkel. Därför kan vi tolka historia om och om oändligt. Tagandet av visst historiesyn är också politik.

Nu till boken. Kapitlet ett, Making History: What do we expect from the past? Williams skriver att historia inte visar vad ska vi göra, utan den visar de fel som vi har gjort och ger möjlighet att vara mera självmedvetande av våra gärningars/fels backgrund.

När människor säger att ingenting har ändrat kan du vara säkert att nånting har gjort det, säger Williams. Ändringar i livet är normala, de som accepterar inte anses vara konstiga. Kan du säga att Finland inte blev självständig 1917? Nej, om du inte definierar ’självständig’ med nåt annat sätt.

Williams tar upp två anonyma franska filosofers idéer:
1) Historia och revolution född tillsammans, dvs. samhällets strukturala ändringar ändrar historiesyn. Ja och nej. Samhällets historiesyn (+andra syner) har ändrat ju vid revolutioner: Frankrike 1789, Ryssland 1917, Ukraina 2004... Men revolutioner är inte de ända som föder historiesyner. Det finns många historiker som ha ändrats västerländisk historievetenskap, vilka tänkte jag nog inte gå genom här.
2) Kristendomen har skapat historia. Jag undrar, menar fransmännen den urgammal historiesyn i vilken Bibeln representerar sanning bokstavligen och världen är ca 6000 år gammal, eller att historieskrivningen har börjats från Nya Testamentet? Williams åtminstone står bakom det andra påståendet.

Williams säger att Jesus ändrade historia. Han möjliggjorde omtolkning av gamla skrifter samt vägen till frälsningen vilken var början av Guds kyrka (Guds stad). Augustinus skrev att Guds stad har ingen historia eftersom staden inte ändrar. Staden är utanför vår existens och sanningen om frälsningen hålls alltid samma. Intressant tanke och jag har svårt att säga nånting mot det.

Williams skriver att Apostlagärningar är det första kristet systematisk historieskrivning. Efter den först på 300-talet skrevs det mera. Mannen kallad Eusebius presenterade då sin teori att historian upprepar sig själv och all historia berättar kyrkans framgång, förföljelse och framgång igen. Dåliga kejsare har förlorat sin makt eftersom de var mot Gud och vissa har segrat pga tron. Hans historiesyn värkar ganska dualistisk och är därför farlig. Vem kan säga vilket är gott och vilket ont? Hela frälsningshistoriskt tankesätt är nånting som man måste akta med.

Williams talar också om historiebruk som tradition. Människor har behov att betona tradition. ”Vi har alltid gjort så” Vilken är inte vettigt. Läge ändras så varför borde vi ändå agera med gammalt sätt. Det vad Williams kallar för dålig historia är sättandet av gamla skrifter i vår miljö utan att försöka tolka vad författaren har riktigt velat säga. Tankegångar nämligen ändrar genom tider. Detta gäller också Bibeln.

Being Consumed, kapitlen 3 & 4

Cavanaugh diskuterar om globaliseringen i kapitel tre, The Global and the Local. Största delen av kapitlet han nog skyddade kristendom mot pluralism.

När globaliseringen har utvecklats, har fackföreningar har inte lyckats samtidigt att bli globala. Cavanaugh säger att frihandelavtal har ledd till global handel var även fabriker och arbetskraft är säljbara. Global aktiehandel och multinationella företag har lyckats hämta kapitalismen till varje hörn av värld. Jag ser många dåliga saker i multinationella företag. De bryr inte om lokal nivå utan vill bara maksimera sina vinster. T.ex. under senaste åren har många finska pappersfabriker blivit stängda eftersom ur global synvinkel fabriker i andra länder kan göra mera vinst!

Globalisering har klart det väckt motstånd, vilkens fundamental yppande är terrorism. Forskarna strider leder globalisering till multikulturalism eller monokulturalism, men tydligt den lyfter fram traditionalism vilken betyder att folk eller område betonar sin specialitet. Tiden visar vilken av "ismer" blir starkaste.

Ur teologisk synvinkel nattvarden är gemensam för alla kristna (åtminstone borde vara), vilken Cavanaugh skulle ta med till globalisering. John Hick samt många andra teologer ser möjligheten av ekumenik i globaliseringen. Samtidigt dock vissa har gått vidare och talar redan om religiös pluralism, dvs. alla religioner skulle bli en. Dessa pluralister anser att Gud är samma gud i alla religioner, vilket Cavanaugh avvisar starkt och säger kristendom är någonting helt annat än andra religioner vilken Jesus Kristus har bevisat under sin besök på jorden. Även om andra religioner skulle innebära skuggar av samma Gud, kan de inte ge frälsning, eftersom Jesus har sagt "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6)

Bokens sista kapitel, Scarcity and Abundance, talar om olika brister.

Handeln utnyttjar brist. Bristen är egentligen större hos de som vill ha mera. Viljor, inte bara libido dominandi, får oss att göra saker, som jag har tidigare kommenterat. Men vår största vilja ska vara Gud, sade Augustinus. Om människans vilja är inte Gud, hamnar hon lätt djup in i missnöjande konsumerismen, vilken är marknadskrafternas målavsättning. I stället borde man hjälpa till de som har riktiga brister av mat, medicin, osv. Det är inte bara lika produktivt för företagen.

Varför vi är så maktlösa mot företagen? Adam Smith och Augustinus hade pessimistisk syn av människan (pga arvsynden säger A), som tänker främst sina egna viljor och inte medmänniskornas behov. Smith trodde att frimarket osynliga handen slutligen ökar allas välmående, vilken händer aldrig. Augustinus svar är bättre: vi kan förbättra oss genom att vara kristna, alltså vilja det vad Gud vill. Det finns många icke-troende välgörare och många kristna däremot gör ingenting. Kanske vi behöver granskning av vår tron.

En av de värsta exemplar av människans själviskhet var tsunamin i Thailand. Kvällstidningar gjorde mycket pengar med rubrik ”Tappaja-aalto!”. Andras lidande hade blivit underhållning.

Människorna har brist av Gud, vilken kan fixas med nattvard säger Cavanaugh. Det syns att han är katoliker. Det behövs nog mera än bara nattvard för att bli närmare Gud. Finska Lutherska kyrkan betonar också församlingsgemenskapens, Skriftens och bönens roll i livet i Jesus. Enkelt, gå till gudstjänst!

Being Consumed, kapitlet 2

Andra kapitlet, Detachment and Attachment, berättar om girighet. Alla vill ha mera pengar och inte dela de med någon. Jesus är mot girighet, så var också Paulus och påve Gregorius den store i sin sju dödssynder. Att slösa pengar är också girighet säger Cavanaugh. All materialismen ingår i girigheten, tycker jag.

Kristna behöver inte välja mellan Gud och skapelse. Världen är skapat av Gud och är därför delaktig av Hans helighet. Kristna behöver inte vara fattiga för att tjäna Gud, men materian får inte bli avgud och kontrollera livet.

Cavanaugh säger att människorna i västerländer har tappat sin kontakt med natur eftersom väldigt få faktiskt producerar saker själv utan köper allt färdigt. Kanske man tappar bort skalan av konsumtion när man inte är med i produceringsprocess.

Globalisering förstör kultur. Det var inte länga sen när nån reporter skrev i Helsingin Sanomat att i stället för mämmi och kalakukko borde man säga att pizza och kebab är finsk mat, eftersom det är vanligaste mat nuförtiden. Vissa säger att kulturisk månsidighet gör länder rikare. Andra säger att det leder bara till global monokultur. Jag vet inte är den en bra sak eller inte... I varje fall försöker företagen locka oss till nya och nyare varor och matsaker så att vi sku fortsätta konsumera och eventuellt öka konsumtion. Delvis alltså företagen är skyldiga till kulturpluralism, påstår Cavanaugh med negativ ton.

Kulturpluralismen är inte globaliseringens ända konsekvens. Samtidigt, när vi får njuta av billiga varor, gör människor i fattiga länder sjuklånga arbetsdagar i besvärliga omständigheter med minimal lön. Man kan inte motivera mindre lön med lägre levnadskostnader. Det är svårt att hitta svaret hur borde man svara till sånt etiskt problem. Om vi slutar köpa t.ex. vietnamesiska varor, tappar de deras arbete. Vi behöver en ändrig till hela systemet samt mod att våga betala mera om varor, men lyckas det?

Cavanaugh beskriver hur mycket reklamer det finns överallt i världen. De är del av ”konsumerism” som kan ses som en idé bland andra idéer. Konsumerism har samfund och ”ritualer” – även egna templen, köpcentrumen. Cavanaugh påminner nog att ingenting är evig förutom Gud och citerar Thomas av Aquino att världen är Guds och vi kan använda det bara en kort tid. Därför egendom är egentligen inte viktigt.

Det är omöjligt att inte konsumera. Man måste äta, bo, osv. Cavanaugh pointerar att kristna har en lång tradition av konsumtion, nämligen nattvarden. Han föreslår nattvarden som ett alternativ för konsumtion. Egentligen i stället att vi konsumerar nattvarden, konsumerar den oss, dvs. vi blir ett med Kristi kropp, Hans folk. Intressant tanke som står mot kapitalistisk individualismen.