Why Study the Past? kapitlen 2 & 3

I andra kapitlet, Resident Aliens: the Identity of the Early Church, talar Williams om hur de tidiga kristna identifierade sig i Romarriket.

För romarna var deras imperium hela världen samt den ultimata sanningen och heligheten vilken visades med olika ritualer. Ritualer var deras religion och egentligen den vad vi definierar som religion nuförtiden var helt obekant för dom. Tanken om individuell frälsning var oerhört. De tidiga kristna såg sig själva så annorlunda i Rom att de kallade sig själva för främlingar. De var inte delaktiga i armén eller statsämbeten och slutligen deras passiv motstånd ledde till martyrdom och förföljelser. Jag tänkte inte referera desto vidare Williams beskrivningar.

Däremot undrar jag, skulle jag klara mig som kristen i Romarriket. Tänk hur outsider man egentligen var. Kanske det var lättare att vara så tydligt annorlunda, speciellt när man hade många andra med sig. Idag många kristna känner sig ensamma när de har ingen likadan församlingsgemenskap som de tidiga kristna hade. På andra sidan du blir inte hotad i Åbo pga din tro.

Eller tänk att vara kristen i Åbo ca 700 år sedan. Du hamnar sitta i katolsk mässa var prästen talar bara latin och du förstår ingenting men du måste ändå sitta där. Jag tror att den är värre habitat för kristen tro än nån av de två ovannämnda. Någon skulle kanske säga att de här spekulationerna är onödiga. Helt hur man tycker.

Williams fortsatte till apologeter och kyrkofäder och pointerade ut att från historieskrivning kan vi se att redan den tidiga kyrkan var splittrad. Det fanns inte gemensam teologi eller kanon och därför är den tidiga kyrkan inte en bra förebild för dagens kristendom. Williams är ganska ekumenisk och säger att det behövs gemensamt motstånd för kristna att de sku kunna bli en igen. Han gav exemplar och Nazityskland och apartheids Sydafrika var olika kyrkor satte dogmatiska strider vid sidan och samarbetade för gemensamma mål. Är det faktiskt så att ekumenik finns i martyrskapet? Kyrkor borde våga vara annorlunda än sekulära staten, även om leder igen till alienation från samhället. Då skulle kanske ekumenismen öka.

Grace Alone: Continuity and Novelty in the Reformation Era, kapitel tre, handlar om reformationen som man kan säkert gissa från namnet.

Reformation var både teologisk och politisk rörelse, som alla säkert redan visste. Jag anser att kyrkan hade tagit Romarrikets ställning som européernas fattning av värld, den heliga sannigen över feodala riken. Stackars människor när deras världsbild gick sönder när kyrkan splittrades. Kan man skylda på Augustinus ’Guds stad’ idé? Kanske, fast den gjorde tydlig skillnad mellan det världsliga och det himmelska.

Det fanns nog många orsaker till reformationen och Williams åsikt är att den var både bra och dålig händelse. Reformationen gjorde många viktiga förnyelser till kyrkan som hade börjat glömma sin andliga ställning. En av viktigaste var folkspråket och allas möjlighet att bekanta sig med Gud utan att kunna latin.
Under 1500-talet hade Europas politiska läge ändrats och nationalstaterna hade börjat tävla om politisk makt med kyrkan. Reformationen blev slutligen en medveten avvikelse från den universella och gemensamma kyrkan samt stadsmakten, vilken ledde till det att man hamnade definiera kyrkans betydelse och politisk ställning på nytt.

Jag anser att reformationen var en bra sak även om vi tappade möjlighet till gemensam kristen kyrka. Vad är då kyrkans betydelse/ställning idag? Kyrkan borde inte vara med i politik, men vara politisk. Kyrkan skulle kunna vara den moraliska rösten som kritiserar/stöder statens beslut. Det finska systemet att staten sköter om skolning och hälsovård fungerar väldigt bra, kyrkan har nu sin roll i dom också vilken räcker helt bra. Däremot den lutherska kyrkan håller på att tappa sin ställning som gemenskap och mot det måste kyrkan bearbeta mera. Men hur? Jag erkänner att jag har inte svar på det.